Swedish Massage
Svensk massage störst i världen
Hur kommer det sig att vår klassiska massage, eller Swedish Massage som den heter i andra länder, är den mest använda massageformen i västvärlden? Allt har förstås att göra med vad som hänt tidigare i historien. Friskvårdsguiden har efter många timmars djupdykning i historieböckerna hittat svaret som leder ända fram till Axelsons Gymnastiska Institut.
Jag sitter på Kungliga biblioteket i Stockholm. Försiktigt vänder jag blad efter blad i boken ”Gymnastikens Allmänna Grunder”. Den skrevs för 170 år sedan. Det känns lite högtidligt att bläddra i en så gammal bok. Sidorna är spröda. Stilen är gammaldags men fullt förståelig. Däremot är det svårt att förstå att författaren var en dåtida erkänd poet som så småningom valdes in som medlem i Svenska Akademien. Inget i boken avslöjar en poetisk ådra. I stället får jag en känsla av att författaren inte riktigt vågat formulera allt det han själv trodde på. Lite återhållen och försiktig skulle man kunna säga. Ändå framstår det som står skrivet som lite för mycket... Här står bland annat hur man botar och förebygger den ena sjukdomen efter den andra med olika gymnastiska rörelser. Författaren redovisar en filosofi som ger den mänskliga kroppen förmågan till självläkning genom rörelser, aktiva såväl som passiva. Vem är författaren? Hans namn är Per-Henrik Ling (1776-1839), även känd som den svenska gymnastikens fader. Den här boken var den enda han själv skrev om sitt livsverk, ett livsverk som kommit att betyda så mycket för många människor, ända fram till våra dagar.
Skadad som soldat
Som ung reste Ling runt i Europa. Under en kort tid var han med och slogs i de pågående Napoleonkrigen. Köld och väta gjorde att han ådrog sig ledbesvär, framför allt i ena armen. Tillbaka i Norden slog han sig ner i Köpenhamn där han ägnade sig åt språkliga och litterära studier. Det var också här han kom i kontakt med gymnastik, främst i form av fäktning. Snart märkte han hur den krånglande armen stärktes och till slut blev den helt återställd genom träningen. Genast insåg han den praktiska nyttan med den gamla antikens gymnastik som han läst om och tog nu sig an ämnet med sitt energiska och entusiastiska sinne.
Till saken hör att Sverige vid sekelskiftet befann sig i ett bedrövligt skick. Landet hade gått från att ha varit det mäktigaste landet i Europa till att ha förlorat allt, inklusive Finland och Åland. Ryssarna hade bränt hela Östersjökusten. Napoleons trupper härjade i Europa. Misär rådde i landet. Svenskarnas självförtroende och stolthet var som bortblåst. Det söps mer än någonsin, 40 liter brännvin per person och år. Med sorg i hjärtat såg den unge Ling sina landsmän vara ”till kropp och själ förvekligade”. Han var, som många andra på den tiden, starkt påverkad av de nationalromantiska strömningarna i Norden. Han ansåg därför att nordborna nu var ”ovärdiga sitt släktskap med sina förfäder, de djärva vikingarna, de tappra krigarna och de orädda frihetsälskande skalderna”. Det var med längtan att få lyfta upp och stärka detta folk som Ling tog sig an uppgiften. Hans ambition var att det svenska folket återigen skulle bli både mäktigt och friskt till kropp och själ.
Vetenskap som irriterar
Ling var väldigt kontroversiell. Varje historisk händelse måste sättas in i den tidsanda som rådde just då. Under Lings tid (liksom i dag) hade läkarna ett starkt grepp över den medicinska vetenskapen. Ling var varken läkare eller utbildad inom vetenskap. Ändå byggde han upp ett vetenskapligt planerat gymnastiskt system. Dessutom fick han gehör från kronprins Karl Johan och kunde 1813 öppna det Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm, världens första skola för gymnastiklärare. Detta sågs inte med blida ögon av dem som fnyste åt Ling och hans ”stolliga” idéer. Han kritiserades hårt och ibland hänsynslöst. Men Ling lär ha haft en mycket stark personlighet och en obotlig tro på gymnastiken. Så han fortsatte, dock under mycket knappa ekonomiska omständigheter. Ling delade in gymnastiken i fyra olika delar: pedagogiska, militära, medikala och estetiska. Främst var det de pedagogiska (skolgymnastiken) och medikala (sjukgymnastiken) delarna han hann utveckla.
Trots stort motstånd knöts flera läkare till institutet och snart fick Ling ett rykte långt utanför Sveriges gränser. Många reste till Stockholm för att lära sig Lings system. Den svenska gymnastiken spred sig snabbt, både i och utanför landet. En amerikan (Brace 1856), skrev hem att ”alla skolor i Sverige har en stor gymnastiksal med högt i tak och med en massa olika redskap för att utveckla muskler. Eleverna får inte träna som de vill, utan allt sker på ett regelbundet och vetenskapligt organiserat sätt. Den här gymnastiken är ett allmänt medicinskt system i Sverige. När skall Amerika lära sig att hälsa och styrka har sina egna oundvikliga lagar?”
En annan amerikansk läkare (Thomas 1863-1891) skriver: ”Det här systemet är känt och uppskattat, inte bara i Sverige utan i de flesta länder i Europa och har även blivit introducerat i många städer i Amerika under namnet ”The Swedish Movement Cure”.
Lings medicinska filosofi hade stor påverkan på sjukvården under andra hälften av 1800-talet. En amerikansk besökare (Curtis, 1901) uppfattade det så här: ”Den sanne svensken tror att gymnastik botar allt. Om du går till en svensk läkare kommer han med all sannolikhet föreskriva en rörelsekur och skicka dig till ett träningsinstitut eller till en massageinrättning i stället för till apoteket.”
Massage, ett okänt begrepp
Ling delade in de olika delarna i gymnastiken i aktiva respektive passiva rörelser. I den senare benämningen innefattade han, ologiskt nog, verkliga passiva rörelser samt rörelser som vi i dag kallar massage. En något olämplig indelning som kom att stanna kvar under lång tid. Ling tycktes vara helt ovetande om ordet massage och använde i stället svenska ord på de handgrepp som han förespråkade och undervisade. Här fanns handgrepp som strykningar, knådningar, friktioner, hackningar, nypningar och valkningar. Samtliga är grepp som i dag direkt sammankopplas med vår klassiska massage. Dessa handgrepp har i efterhand fått mer internationellt gångbara termer då Lings metod spred sig över Europa och Amerika. Frankrike var vid denna tid en stormakt och franska språket vida spritt. Därför översattes strykning till effleurage, knådning till petrissage och hackningar till tapotement. Handgreppet friktion var däremot förståeligt i alla länder, varför namnet aldrig ändrades.
Konkurrens om ursprung
I dag finns det delade meningar om vem som egentligen var grundaren av den så erkända ”Swedish Massage”- metoden. Den person som konkurrerar med Ling om titeln är den holländska läkaren Metzger från Amsterdam. Han hade varit verksam som massör sedan början av 1860-talet. Det påstås att Dr Metzger skulle ha sett svenska gymnaster arbeta och därav fattat intresse för den svenska sjukgymnastiken. Här vet man inte riktigt hur tågordningen var. Det troliga är att Dr Metzger bröt ut och systematiserade ordningen på några handgrepp ur de passiva rörelser som ingick i Lings sjukgymnastik. Han kom också att utföra greppen direkt på huden. På Lings tid skedde den största delen av de sjukgymnastiska behandlingarna utanpå kläderna. Dr Metzger hade genom sina tyska och skandinaviska elever ett mycket stort inflytande på massagens ställning inom den medicinska världen.
Då massagen i början på 1870-talet beskrevs från Metzgers återvändande svenska läkare blev den snabbt populär även här i Sverige. På Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) gick denna massage fortfarande under begreppet passiva rörelser. Man fann det ”obehövligt och olämpligt att införa utländska benämningar”.
Stark kritiker byter sida
Dr Kleen (1847-1923) har skrivit flera böcker om massage och refererar gärna till frågan om vem som grundade Swedish Massage. Han säger så här: ”Mindre kändt men av större intresse är att Ling var förtrogen med massagen, vars handgrepp (friktioner, hackningar, nypningar, bultningar, valkningar) äfven han hänförde till gymnastikens passiva rörelser.” Dr Kleen var aktiv 50 år efter Lings död, men var tidigt i sitt yrkesutövande väldigt kritisk till hans arbete och hävdade att Ling ”på intet sätt bidragit med något nytt”. Men i slutet av sitt liv kom också Kleen att omvärdera Lings insatser och betydelse avsevärt. Han skrev bland annat: ”Han (Ling) begagnade sig både af lokal och allmän massage, ungefär med samma teknik som nu brukas af svenske läkare och af hela den så kallade Metzgerska skolan.”
Passiva rörelser på Gymnastiskt Institut
När jag slår igen den sista av de 25 böcker jag plöjt igenom, lutar jag mig tillbaka och har svårt att se något annat svar än att Per Henrik Ling är den rättmättige fadern till vår klassiska massage. Självklart har andra gjort förändringar i Lings system, men för den skull är metoden inte nyuppfunnen. Grunderna går tillbaka till Gymnastiska Centralinstitutet i början på 1800-talet.
Utvecklingen av Lings sjukgymnastik fortsatte efter hans död genom hans elever och lärjungar. Lings son, Hjalmar, kom att bli en av huvudlärarna på institutet. Lings metoder forstätter att utvecklas än i dag. I en obruten kedja sedan Lings tid har lärjungar fört traditionen och kunskapen vidare. I nutid är det främst sjukgymnasten Hans Axelson som fortsatt utvecklingen. Hans var elev till gymnastikdirektören Erik Börner som i sin tur var elev till en av Hjalmar Lings elever. Hänger du med? Traditionen lever vidare. Hans Axelson är därmed den femte ”massagemästaren” som härstammar från Per-Henrik Ling. Se bara på namnet på hans skola, Axelsons Gymnastiska Institut. Inte undervisas det någon gymnastik där, men däremot väldigt många olika behandlingsmetoder som inkluderar ”passiva rörelser”. Under snart 50 år har man på Axelsons moderniserat massagen och anpassat den till den rådande tiden med all stress och stillasittande som den moderna människan utsätts för idag. Därmed kan vår klassiska massage, eller Swedish Massage, förbli den populäraste massagemetoden i västvärlden.
Text: Rolf Elmström
PER-HENRIK LING - den klassiska massagens fader
Per-Henrik Ling föddes den 15 november 1776 i Södra Ljungas prästgård i Småland. Ling gick under sin skoltid i Växjö läroverk. Båda föräldrarna dog när han fortfarande var barn. Hårda fosterföräldrar gjorde Per Henrik otrygg och han lämnade hemmet tidigt. Han tog studentexamen i Lund 1793. 1797 var han under en kort tid inskriven på Uppsala universitetet. Två år senare dök han upp i Köpenhamn.
Han reste och tjänstgjorde en kort tid som soldat nere i Europa och ådrog sig där besvär med sin ena arm. Tillbaka i Köpenhamn upplevde han hur armen återställdes tack vare fäktövningar. 1804 blev Ling fäktmästare vid Lunds universitet och 1805 började han även undervisa i gymnastik. Åtta år senare blev han gymnastiklärare vid Krigsakademien på Karlberg. Samma år, 1813, grundade han Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) i Stockholm och blev dess föreståndare.
Samtidigt bildades det Götiska Förbundet där författarna Geijer och Tegnér tillsammans med Ling fanns med. Syftet med förbundet var att göra det svenska folket friskare och starkare. Ända sedan tiden i Köpenhamn hade Ling varit intresserad av litteratur. Hans första verk, som skrevs 1804, hade stark anknytning till nordisk saga och historia. Det blev många fler under hans liv. Hans mest kända dikt är Asarne.
År 1825 slutade Ling som fäktmästare på Karlberg och blev utnämnd till professor. 1835 blev han ledamot i Svenska Akademien.
Ling var gift två gånger och fick tio barn, varav minst fyra dog mycket unga. De flesta barnen var aktiva på Gymnastiska Centralinstitutet. Som person lär Ling ha varit disharmonisk, känslig, obehärskad och han präglades av ständig oro. En tidigt ådragen bröstsjukdom satte ner hans hälsa för livet. Han dog den 3 maj 1839 och ligger begravd vid Annelund strax norr om Stockholm, vid Brunnsviken. Hans barndomshem i Södra Ljunga är bevarat som museum.
